villiblom

I morse när jag vaknade så vräkte snön ner utanför min fönsterglugg på min lilla lya i Stöten. Jag vred upp värmen på elementet och klev in i en ångande varm dusch.
Torr och varm slog jag mig ner framför min fortfarande svarta TV och enda sällskap på kvällar och mornar här i Stöten. Nu har det nästan gått en vecka sedan den där grävmaskinen gick och grävde ner sig själv och i graven tog den med sig både  avloppsstam (inte våran thank goodness. Tänk vad ont i magen man skulle börja få nu isåfall efter vecka utan toa...tsss) och hela TV-nätet i stugbyarna.

Jag slog på musiken i min kära walkmantelefon och fick på så sätt bort känslan av att vara ensammast i världen. Klockan stod fortfarande bara på några minuter efter 06.00. Ännu en stund kvar innan jag får ringa min kära make och viska gomorron i luren....

Satte på kastrullen på plattan och kokade några ägg samtidigt som jag lade en snabb makeup. Bredde några smörgåsar till jobbet.... ska jag lyxa till det idag kanske? En tisdag som denna. Japp. Det får bli rökt skinka OCH majonäs på mackan. I kväll ska jag göra tonfiskröra á la Leontine och lägga på smörgåsen. Det blir mumma det.

Leontines tonfiskröra
ägg
tonfisk
röd lök
majonäs
Röres ihop till en geggamoja och avnjutes på grovt bröd.

mmmmmmm....

Sen hade klockan äntligen blivit väckningstid av min älskade. Dagens lilla samtal som e så mysigt. Så. Då var det avklarat och jag är redo att anta dagens utmaningar.

Den första är att hitta bilen under snön..... skämt åsido. SÅÅÅ farligt var det ändå inte, men nog hade det kommit fem centimeter alltid. Blötsnö. Tungt. Vindrutetorkaren lägger såklart av som vanligt. Får stanna ute i korsningen och upp med motorhuven i snöstormen och försöka lirka igång fanskapet igen. Två killar som jobbar med snöläggningen går förbi och kikar förstulet på mig. - Vill ni åka med? Frågar jag. De avböjer konstigt nog....

Vinden viner när jag kliver in i portalen och når dörren till jobbet. Faktiskt så krånglar varken nyckeln eller larmet idag utan jag kan lättad ta mig in i stugvärmen på kontoret.

Sen börjar folket droppa in så sakteliga och innan jag vet ordet av så är det dags för fika. Hatiifnatti (Mikalea) har gjort en supergod kladdkaka. Hon e vår lilla bakpärla hon. Jag har adopterat henne också by the way. Bara så du vet Fredrik så har du blivit farsa.... =0) *blink, blink*

Ja sen tar jag tag i det som jag tycker är jobbigaste uppgiften jag har i min tjänst. Telefonförsäljning. Gaaaaaahhh! Ok. Jag tänker som jag alltid gör att det är lika bra att ta tag i skiten för att bli av med den och kanske kommer jag underfund med att det var inte hälften så jobbigt som jag föreställt mig innan och alltså har jag slösat bort tid och energi på att oroa mig i onödan....

Sagt och gjort. 21 samtal avverkas i snabb takt (kanske FÖR snabb takt?) och det enda resultat jag får är ett infomail som jag får skicka. Näh.... jag lägger ner det projektet för idag. Det var ingen bra dag för det tänker jag förstrött när jag kikar ut genom fönstert och inser att snöstormen har upphört och utanför gnistrar solen i den nyfallna snön.

Magen kurrar och jag inser att det redan är lunchdags. Mormors rotsaksstuvning med bacon står på menyn.

Förmiddagen har känts si och så. Det har hänt mycket på jobbet. Jag har en lite dålig magkänsla. Inget jag kan ta på. Inget som rör några stora saker, men relationer har satts på sin spets och prövats lite under dagen. Jag tar omedvetet ett steg tillbaka för eftertanke. vad hände i den här situationen? Det visar sig att det var inte als så farligt som jag uppfattade det från början, men nog märks det att vi har hunnit jobba tillsammans ett tag nu allihop. Känslor och irritationer kommer som ett brev på posten men är också ett nödvändigt ont att gå igenom för att utveckla en relation.

Hursomhelst. Efter lunchen bestämmer jag mig för att ta tag i lokalbiten inför alla kurser som ska hållas här i helgen. Återigen går jag ut och letar fram Benzen under all snö och efter några halvtruttiga försök så hoppar den igång i allafall. Jag åker över till Vattufjäll med lite material och ser över möblering och utrustning. Jag vet att utanför dörren sitter ett stort gäng kollegor från en annan avdelning och äter och de vet inte att jag finns i dörren innaför, så när jag sedan kliver ut ser de rätt förskäckta ut. De förklarar att de ska äta tårta till efterrätt efterom en av dem fyller år just idag. -.Fint! Säger jag. -Det är jag som är överraskningen! De kikar lite förundrat på mig och ser ut att tänka: Menar hon allvar?! En av de som jag känner bäst finner sig och säger att han fyller också år idag. hehehe
Jag blir bjuden på kaffe och passar på att diskutera några ämnen inom jobbet som jag måste reda ut med den avdelningen. Så bra. Det blev som en bonus. Jag håller på att glömma bort tiden och när jag skyndar ut till Benzen igen så ser jag att precis när jag startar bilen så skulle jag ha befunnit mig på andra våningen i hotellet på ett möte.

Stressad rusar jag in med andan i halsen och nappar åt mig mitt anteckningsblock för att springa upp på mötet. Då ser jag att även alla andra är försenade så jag kan pusta ut.

Mötet på Vattufjäll gav mig kraft och positiv anda och förmiddagens dåliga magkänsla är som bortblåst. Mötet går galant och jag fick famföra många önskemål. Nu e man på banan igen.

Sen innan arbetsdagen är till ända så hinner saker och ting svänga ytterligare några gånger, så när jag sedan ganska trött går hem så har det varit en dag med allt i.

Lite snö, lite solsken, lite vånda, lite glädje.

Nu ska jag börja med Leontines röra..... mmmm.... å så en kopp rykande te till....

Gokväll!