Som om min själ har gått ifrån mej...
Det är LÄNGESEN jag var hemma nu. Jag längtar hem. Verkligen.
När jag gick hem från jobbet i kväll, ca en och en halv timme senare än jag tänkt så kände jag mig bara så himla matt. Likgiltig. Melankolisk liksom. Kan inte säga att jag var direkt ledsen.... Kanske lite sorgsen på något vis. Försökte känna efter vad som var fel egentligen, men kom inte på nåt som jag kunde sätta fingret på.
Visst finns det saker jag skulle ha anledning att vara lite ledsen och orolig för, men ändå inte. Det är absolut inga stora saker och det har ju inte med mitt hem eller min hjärtans kära bättre hälft att göra utan det är andra saker som kanske är något sorgliga. Som berör dom som berör mig liksom.... Suck.... ja....
Ja, jag vet inte. Jag klädde som vanligt på mig hela mitt arbetsställ i täckkläder och stora raggsockor och fodrade stövlar innan jag tassade ut i den stjärnklara, kalla vinterkvällen i Sälen. Walkmanmobilen spelade ironiskt nog lugna, sorgliga sånger från Alan Jackson och Eldkvarn för jag hade ändock valt slumpvis uppspelning. Kanske bättrade det på min känsla av melankoli medan jag strövade hemåt i den mörka kvällen.... Det var så himla stilla ute och så vackert. Ankomstkväll på fjället och för en gångs skull så hade inte en enda marschall blåst ut i hela backen upp till receptionen. Ruskigt vackert var det med de små eldarna som ett pärlhalsband. Kom att tänka på någon som sade för en stund sen att när man börjar titta på naturen och tycka att den är vacker och kommentera det så börjar man bli gammal.... Är det kanske det som gör att det känns sorgligt? Nej det tror jag inte skapar den tomhet som kändes i kväll.
Kanske är det ändå bara för att jag längtar hem så mycket just i kväll. Det kan vara lite svårt ibland att jobba så långt hemifrån. Visst är det lika för alla. Och visst är det många här som är hem mycket mer sällan än jag. Och som är mycket yngre än jag. Och som är mycket mer ovan än jag att vara hemifrån.... men allt det där hjälper ju inte mig just nu. Just nu längtar jag hem lika mycket som vem annan som helst med bra orsaker. Mina orsaker är delvis min ålder. I min ålder är det inte många som säsongar utan att ha sitt vardagsliv hyfsat på samma ställe. Det är inte så många som är nygifta och hemma varannan helg. Det är inte så många som äger fyra hus och skog och mark och som låter maken ta hand om allt under hela vinterhalvåret. Jag har inte bakat på ett halvår. Jag brukar aldrig vara bullös hemma. Jag har inte burit in mer än max 4 korgar ved på hela vintern. Tänk då på att hemma måste vi elda morgon och kväll och varje gång går det nästan två korgar ved. Vet ni hur mycket ved F då har burit? Jag har dammsugit hemma max fem gånger det senaste halvåret. När jag kommer hem känner jag att det inte luktar mitt hem. Det luktar min mans hem. Jag finns liksom inte kvar i väggarnas doft längre. Kanske små, fåniga detaljer, visst! Men i kväll är det sorgligt.
Samtidigt, när jag traskade hemåt i vinterkvällen så kände jag liksom en tacksamhet (herregud, nu börjar jag låta troende också... fniss). Nä men en tacksamhet över att jag har ett så roligt jobb som jag har. Jag trivs verkligen så himla bra på jobbet och känner mig verkligen lyckligt lottad. Det är ju bara det att det inte är pendelavstånd hem. Hur det än är så måste man kunna få lite privatliv också. Och jag har inte ett flyktigt privatliv längre. Jag har ett fast och tryggt förhållande med en man som jag längtar efter så himla mycket! Det är bara det!
Jag har ruskigt roligt här uppe också. Med alla goa arbetskompisar. De verkar glömma bort allt som oftast att jag inte är en av "dem". Dvs inte är singel och mellan 20 och 25 år. Det tar jag verkligen som en komplimang! Tack alla godingar! Då känner jag ju mig såklart yngre också och glömmer själv bort att jag är 30+.... Men.... sen kommer nån sån här dag smygande emellanåt och det måste man ju också få känna. Det är väl naturligt? Hemskt vore det annars menar jag.... om jag aldrig ville hem.... Nu är det 12 dagar sedan jag såg mitt barndomshem.... snyft.....vad tårdrypande.... MEN JAG SAKNAR DEJ! JA JAG SAKNAR DIG!
Det känns som du är miljoner mil bort. Jag ser ut över den mörka natten... så tittar jag på TV....Folk dansar till en högtalare i ett rum bredvid. Folk skrattar omkring. Jag borde ha gått, men det är alldeles för sent. Och du är miljoner mil bort... Alltid svaret på fickan. Det börjar bli sent, inte ett öga är torrt. Det känns som att du miljoner mil bort.
Nä... nu är det dags att rycka upp sig.... Åh! Nu spelar Amy MacDonald! This is the life.... And you singing the song. Singing this is the life and you wake up in the morning and your head is twice the size..... tralalala......
Hihi... ja just ja! Något roligt så här på sluttampen av dagens nerrafsade rader och på sluttampen av torsdagen den tolfte februari är tvåtusennio.... Jag fick biljetter till en liten konsert hemma i teatern den 1 mars. Det är Lowell sisters som kommer och spelar. Tre systrar från staterna som spelar country och sing a song writer sånger. Tror det kan vara rikitgt bra faktiskt. Ser fram emot det. De spås en lysande framtid. Kan vara roligt att ha sett dem innan i så fall.
I morgon är en annan dag! Den kommer att vara underbar! Dels är det lovat ännu en solsprängd dag i fjällen. Jag har utomhusjobb hela dagen och kan stå i solen och gotta mig och när det är klart - ja då ska jag åka hem! Hem till Gods Geidnert =0) Hem till mina kära. Hem till en rolig kväll med tjejerna. Hem till en lördag full med överraskningar på alla hjärtans dag. Hem till våra goda vänner och deras 1 vecka gamla bebis. Hem till gården.
Det där med att vara långsynt har aldrig legat för mig som ni märker. Varken ilska eller sorgsenhet. När ni läser detta mina vänner - om nu någon läser detta - så har jag förmodligen sedan länge glömt min lilla sorgliga stund och trallar vidare mot nya äventyr....
Men jag saknar dej!
Goodnight everybody, wherever you are!
Match making
Hmm... har nåt som snurrar i mitt huvud. Framtiden.... Känns det igen? Ok, så här är det: Jag har i dagsläget ett säsongsjobb. Det tar slut sista april. Det har jag sett fram emot. Jag längtar enormt till en ledig sommar. Inte det att jag inte trivs på jobbet. Nej absolut inte. Jag trivs mycket bra. Men ledigt är ändå ledigt....MEN..... saker händer runt i kring och kanske blir man av med ledigheten innan den ens hann komma. Känns det också igen? Mhm... tänkte nog nästan det.
Men... om man skulle ge sig in på nåt annat då? Nåt hemma? Så man får vara hemma.... Följande parametrar spelar in i den match making man kan göra mellan var jag står i dagsläget, vad jag vill få ut av framtiden och vad jag har för tillgångar. Kan någon komma med ett brilliant förslag???
Nulägesanalys:
*Jag har ett jobb långt hemifrån
*Jag har inget helårsjobb
*Mamma skulle vilja hitta på nåt annat med sitt liv men tycker hon är för gammal för att börja på något nytt och jag har sett en möjlighet i att kunna använda henne i ett annat sammmanhang som jag tror hon skulle trivas i.
*Jag behöver hjälp med trädgården
*Jag skulle vilja prova på att ha eget företag.
*Min paroll är som för så många andra att göra så lite som möjligt för så mycket pengar som möjligt.
Finnes:
*1 st gård med ca 70 ha skog och 5 ha betesmark
*Massor med ekonomibyggnader som idag inte ger några pengar utan bara kostar i underhåll
*2 boningshus där vi bor i ett och mormor bor i ett. Inget ger en inkomst
*1 funktionsduglig fäbodvall som används högst sporadiskt och som idag inte ger några intäkter utan bara kostar underhåll
*1 halvfärdigt byggd sommarstuga vid en sjö som ännu inte är beboelig då det saknas spis, golv och innertak.
Förslag:
Många lösningar skulle man kunna se, men FAN vad svårt det är att bestämma sig för en verksamhet som man tror på och som kan ge inkomster och som helst inte innebär en massa jobb.
För det första så ska man göra sig av med sånt som bara kostar pengar.... Ok.... Innebär det att vi ska riva alla hus som inte inbringar slantar.....?....... Det är svårt och heller inte bra tror jag.
Då återstår ju bara att se till att varje hus åtminstone försörjer sig självt i underhåll, men helst också ger pengar över på sista raden....
Vilken "rikedom"man har..... Pyttsan..... Nog är det så att ju mer man äger desto mer huvudbry får man....
Ok, om vi börjar med tex den största ekonomibyggnaden där det tidigare varit alt från ladugård, stall, hölada, kraftfodersförråd, garage och förråd...... Hur ska detta på ett enkelt sätt kunna ge pengar??
För att slippa kosta på byggnaderna ytterligare skulle man kunna tänka sig en verksamhet där man kan lagra produkter som inte är köld och värmekänsliga.... men om man ska akta sig för jobb ska man akta sig från att hantera varor. Bättre att pyssla med köp och säljverksamhet där man aldrig behöver komma i kontakt med varan..... Nä.... eller annars ska man ha varor som man själv inte behöver hantera utan andra gör det.... Typ erbjuda lagerplats och uppställningsplats för diverse saker där ägarna själva får bära varorna in och ut.... men då kanske man måste kunna erbjuda säkerhet och försäkringar på det.... det blir dyrt.....
Någon nämnde att kommer man som turist F R Å N Sälen och inte påväg T I L L Sälen så finns ingen mat eller café what so ever på nästan 6 mil mellan Malung och Vansbro.... DET är en mycket intressant tanke...... Men e jag verkligen intresserad att återigen - och dessutom i egen regi - vara beroende av dessa turister..... Hmmm... ja jag vet inte. Kanske är det det jag verkligen vill ändå? Eller känns det så bara för att jag kan den branschen? Det är liksom lite tryggt och säkert....
Ja inte vet jag. Min make han både vill ha djur och så tycker han redan att det finns för mycket måsten som tar upp hans dyrbara tid som han vill lägga på jakt och fiske. Så när jag påminner honom om det så kapitulerar han men håller fast vid att det måste gå att tjäna pengar på marken och vad den ger. Och då menar han betesmarken. Han vill ta rätt på höet. M M M M... säger jag bara. Det har jag växt upp med. Det är inte så bara.....
Idag får man ju bidrag från EU bara genom att slå av gräset en gång per år. DET håller jag med på, att varför ska någon annan få in de pengarna på vår mark? När det ändå inte betalas något arrende..... Men å andra sidan - hur mycket skulle det inte kosta att hålla med en fungerande traktor, gödsel då och då för att det ska bli något på åkern, plog, harv, hövändare, buntare, hövagn, drivmedel, höfrö osv? Kanske det är billigare att låta den som vill hålla på med skiten ta de stackars slantarna ändå.....
Ja jag vet inte.... Skogen sen då.... Ja den kämpar vi på med och försöker få ut någon lönsamhet ur. Här kommer jag till korta i kunskap men F har goda kontakter så det ska nog kunna lösa sig.... Tänkt om man bara kunde betala av lånet på fastigheten. Gjorde vi det och hade löner i samma storleksordning som nu så skulle det räcka med att både jag och F jobbade halvtid. Då skulle vi ändå ha lika mycket (eller lite) pengar som vi har nu.
Sen har vi boningshusen. Där är det inte mycket att säga om något. Vi måste ju bo någonstans och enda sättet att få inkomst där man själv bor är ju att ha någon inneboende. ICKE ETT ALTERNATIV. Mormor betalar elen och sophämtingen hos sig och mer kan man inte begära av en pigg krutgumma med urusel pension som bara håller sig klar i huvudet och vital genom att bo hemma på gården nära sin familj och verkligeheten och inte sitter avskärmad från livet på någon depressiv avdelning på ett äldreboende. Nä där finns inget att hämta.
Sen har vi fäbodvallen. Här gäller det kanske bara att hitta rätt forum för uthyrning. Det som krånglar till saker och ting här är dagens krav på moderniteter. Inte så många kan tänka sig att hyra ett sommarboende cirka en kilometer från vattendrag, och i detta fall är det bara en mörk kall älv som finns en kilometer bort. Inte heller kan man tänka sig att gå från bilen till stugan när det tar dryga femton minuter att ta sig upp dit. Snacka om att man får vara i fred. Självklart finns inget vatten och avlopp utan man får hämta vatten i en brunn och gå på utedass..... Men som sagt, kanske, kanske finns det ett kluster någonstans där ute som vill ha just denna avskildhet..... men det känns som dom inte är många.....
Det skulle ganska enkelt kunna gå, att i allafall göra en bilväg upp dit, men då är vi där igen. Då kostar det pengar. Är det värt det? Kan vi få ut så mycket inkomster att det vär sig själv? Ja vi vet ju i och för sig att som det är nu så gör det inte det i allafall.
Nej. Nog är det tid för förändring alltid. Vi lever ett helt annat liv än vad våra släktingar i tidigare generationer har gjort. Vi måste anpassa "arvet" till oss. Inte tusan stod morfars far med en massa byggnader tomma och funderade på vad han skulle göra med dem. Nej han fyllde dem såklart med som passade både honom och den tiden. Så måste också vi göra. Men VAAAAAAD???
Ja och sen är det den nybyggda sommarstugan som säkerligen skulle gå att hyra ut till någon tysk eller holländare - bara det fanns ett golv att gå på - så här krävs det nog trots allt en investering för att kunna få någon inkomst på skrället. NEJDÅ! Det är en mycket vackert rundtimrad stuga. Bara man kunde vara i den så... Man blir bara så less på allt ibland.
Men det kan ju vara så att det kräver en del investeringar på andra håll också för att få det funktionsdugligt och inkomstbringande.... men var i hela friden ska man börja????
HIIIIIIIIIT MED LITE IDÈER TAAAAAAAAAAACK!
EN tanke där mamma kom in i bilden är att på något vis kunna få ekonomi i att göra sånt som intresserar mig. Tänk att fylla hela den gamla ladan med inredning och ett litet café som serverar lättlagat och billig mat och bara sånt som jag tycker är fantastiskt gott och fint. Sedan kombinera det med en guide och uthyrningsverksamhet för jakt och fiske intresserade som kan bo i stugorna och jaga och fiska på markerna runt i kring. Dessutom lägger an ner mammas blomsterhandel och hon flyttar in verksamheten med blommor i min inredningslada. Vi säljer krukväxter bara och lösblommor på beställning. Mamma kan ta beställningar på begravningsarrangemang och fortsätta med den delene so mär lönsam. Samtidigt kan hon erbjuda tjänster som hon älskar att utföra så som att driva fram plantor och plantera i folks trädgårdar. Hon kunde jobba som trädgårdskonuslt enbart inriktad på blommor och rabatter. Då skulle jag hyra in henne direkt till min trädgård..... hmm.... Men Jag vet inte om jag vill, törs och orkar vara beroende av att männsikor ska komma till mig i ett fysiskt möte. I bland är jag så himla trött på den biten och vill bara jobba med något där det bara hänger på mig och där jag inte behöver träffa några människor om jag själv inte vill. Som det är nu och som det alltid har varit i mitt arbetsliv så har det inneburit jobb där jag varje dag tvingas att möta människor och där människor både förväntar sig och faktiskt i viss mån betalar för mitt leende, service och goodwill. Usch jag kräks på det ibland. Man känner sig inte alltid så hurtig som man tvingas se ut i ett yrke inom service- och tjänstebranschen....
Nä en butter,välbetald författare skulle jag vilja vara tror jag..... hahaha.. Åka omkring dit jag vill och samla inspiration och sen skriva när jag har lust och tjäna ofantliga pengar på det.... Dream on baby...
Det bästa vore om man varit så smart så man tex kommit på den idén som det har på mrsvensson.se. Öresauktion. Ägaran köper in attraktiva dyra presentkort på lyxvaror och akutionerar ut dem på en auktion som man bara kan öka med 10 öre per gång. Varje bud kostar givetvis en del att köpa in och det är plenty more than 10 öre kan jag säga. Folk bjuder inte bara en gång per objekt utan hundratals gånger. Shiiiiit vad de tjänar pengar. Och inte behöver de stå med dyra lagerkostnader eller byggnader heller. Allt som krävs är en laptop..... Varför är inte jag född till businessgeni????
Tack å hej leverpastej
Nu ska det bli ordning
En liten återblick vill jag ändå börja med så att ni liksom hittar in i mitt liv igen.
Man kan säga att sedan jul och nyår har jag J O B B A T!!!!! Inget annat i princip. Jag hade förutom min heltid jobbat 51 övertidstimmar. Phu! Så då finns det kanske en anledning till varför jag inte sett nån anledning att blogga. Skulle jag ha skrivit: Äta - jobba - sova, äta - jobba - sova..... ?? Näh.....
Men jag hade ju alltid kunnat blogga om tankar och idéer. Tror ni att jag haft så mycket intressanta tankar och idéer med så mycket arbete i skallen?? Näh....
Så.... det enda jag hunnit med är nån enstaka träff med Vera och Anna Frosch. Vi hade en trevlig anglings- och skoter och grilldag vid Risforsen i januari. Det är typ det enda. Bilder från det finns på facebook hos Jennica och Veronica.
Förra veckan var en glassig vecka på jobbet. På måndagen var jag, Anna Lindberg, Kicki och TIntin till Högis och prövade deras sushi. Den var helt ok men inget extra och definitivt inte värd de 295 spänn som de dyra så rackarna kostade. Varför ska allt vara dubbelt så dyrt här i fjällvärlden?
Apropåt dyrt. Allt är ju iofs relativt: På tisdagen kom nämligen en bil rullande från Trysil och ut kliver Åsa Bergkvist, Josefin och Mickis Houck. Äntligen blev det av med ett besök. Mycket bra initiativ där kullör! Tjejerna gick lös inne i den gigantiska Ica-butik vi har här i Stöten - not! Vi tycker att det är extremt dyrt i den också, men tjejerna som är van vid de norska priserna jublade och spenderade lika lång tid där inne som jag gör i en normal klädaffär. Det skulle klämmas och tittas på alla varor... hahaha.... Se åkte vi ner och jag visade min ofantligt stora lägenhet för dem. Därefter bar det iväg till Lyan för intag av veckans Gianluigi Buffon. Det är Dalarnas godaste pizza, med parmaskinka, pinjenötter och ruccola.
Onsdagen fick jag lov att äta hemma... =0(
På torsdagen vill Malin Gobén att vi skulle käka lunch nere på Vattufjäll så det gjorde vi. Jag passade på att bjuda med Micke Hast också som jag sedan länge lovat en lunch som tack för att han hjälpte mig när Benzen frös ihop vid Vasaloppsstarten en tidig måndagmorgon. Så nu är även vi even. Skönt.
På fredagen kom min käraste man upp till Stöten och hälsade på. Ååååh vad jag hade längtat till det. Vi hade bokat bord på Gammelgården. Vi skulle fira en tidig Alla Hjärtans Dag efter som jag alltid måste hjälpa mamma i affären den dagen och för att pappa fyller år. Då blir det inte mycket tid kvar till mys och kärlek liksom.... Gammelgården är otroligt mysig och jag tyckte det skulle bli så roligt att visa Fredrik den restaurangen. Jag trodde att han skulle trivas i den miljön och sedan är menyn dessutom uppbyggd på vilt. Det blev en femetta, helt klart.
Efter middagen åkte vi tillbaka till Stöten. Där hade jag bokat en bowlingbana så i en timme drack vi lite öl och cider och bowlade. Bara jag och Fredd. Det var en helmysig kväll. Brasset fick vara. Vi gick hem till min lägenhet i stället. Där väntade Hoggan.
När vi vaknade på lördagen var det snöoväder. Hela helgen snöade det. Fredrik kom med en liknelse på det området där jag och alla andra säsongare bor. Han sade att det liknade ett råttsamhälle. På kvällen när det börjar skymma så börjar det röra på sig i alla små bon. Man ser varelser kila omkring i alla små snögångar som vi gjort eftersom snöröjningen har varit obefintlig hela helgen nerer hos oss. Sedan är det full aktivitet hela natten och det springer folk hit och dit och in och ut i de små bona. Sedan strax innan det börjar ljusna så kilar alla hem till sig och stänger sina dörrar. Så när dagen gryr så är allt lugnt och stilla igen..... hahahaha... Det stämmer ju faktiskt!
Det var inte läge att åka skidor på lördagen så vi tog bara en promenad i snön som vräkte ner så att Hoggan skulle få se sig om lite. Annars satt vi inne och myste. Jag fixade lite lunch innan Fredrik och Hoggan vände hemåt igen. När dom kom hem ringde Fredd och berättade att inne i huset hemma var det 12 grader bara. Så han fick stanna hemma och elda resten av kvällen.
Jag använde lördagskvällen till att umgås med Mariana och Anna Hellman. Vi köpte tacos och satt hemma i Marianas mysiga stuga och åt och såg på första utslagningen i Melodifestivalen. Jag gillade Caroline af Ugglas låt; Snälla, snälla skarpt men hade till en början svårt för hennes framträdande. När jag fått smälta det hela tyckte jag nog ändå att det var lite kul. Verkligen udda i allafall. Sen blev vi sittandes och prata så vi höll nästan på att glömma bort att vi skulle till Brasset. Vi beställde en taxi men det kom ingen så det var bara att ge sig ut i snöovädret återigen. Denna gån med högklackade stövlar för att till fots ta sig till Brasset. Vi kom dit kvart i ett. Lagom för att höra sista låten av lviebandet. Sedan var det en timmes disco kvar. Men jag var vid detta laget ganska så nöjd med kvällen och valde att traska hemåt i halvtvå-tiden. Men då hade bytt skor och satt på mig täckbyxor. Då var det bara skönt med en promenad. Man går rätt mycket här uppe i allafall...... Vart man än ska. Särskilt som man kör en gammal skruttig bil som kräver motorvärmare hela tiden för att starta. Då har man inte mycket val.
När jag kom hem i tvåtiden på natten så hade mitt element i min lägenhet slutat att fungera. Jag vred på det överdimensionerade elementet inne på toan på max. Öppnade toadörren och kröp ner under täcken och filtar. Inget annat att göra kl 02.00 på natten. Bara att härda ut. SSSSSSSkapligt kallt att vakna på söndag morgon kan jag lova. Jag ringde repan och försökte luska ut vilken vaktmästare som hade helgjour. Ringde och väckte den stackaren och hon sade att hon var sjuk och hade bytt jouren. Det visade sig att det var min käre granne Jim - som jag för övrigt varit inne hos på fredag em och lånat en skjorta till Fredrik ifall vi skulle gått på Brasset - som hade helgjour.
Han fixade en fläkt till mig så länge så jag får väl försöka få det nedrans elementet fixat nu när det blivit vardag igen.
Förutom det lilla missödet med värmen så var igår söndag en härlig dag. Jag satt inne hela förmiddagen och surfade och kikade i kataloger. Rätt som det var loggade Mariana in på msn. Jag frågade om hon ville med ut och åka lite längdskidor. Det ville hon, men senare när magen kommer i takt igen från igår, sade hon. Hehe... Så jag kikade på reprisen av Let´s dance, skottade fram min, Anna Lindbergs och Jims trappor under ssnön som fallit senaste natten. Lagade lite mat och sen kontaktade jag Mariana igen och sade att nu fick hon allt ta och klä sig och skida ner till mig.
Hon tackade mig sedan när vi möttes och sade att det var tur att jag var envis för nu var det ju rätt skönt ute trots allt. Det snöade fortfarande och trots att pistmaskinen dragit nya spår bara någon timme tidigare var de ganska igensnöade när vi gav oss iväg. Hoppstora valde vi trots allt det längsta spåret. 7 km som går ner till Görälven. Vi skidade på i sakta mak och småpratade om ditt och datt. En jättehärlig tur blev det faktiskt. Sedan bestämde vi oss för att gå upp till Vattufjäll och bada bubbelbad och basta. Så jag gick hem och packade en ryggsäck och knatade upp till anläggningen. Tog med mig bilnyckeln upp för jag misstänkte att min bil skulle vara ganska insnöad så innan jag givk till badet försökte jag skotta fram bilen och få den ur position. Det gick till sist och snörörjarna var glada åt att jag flyttade bilen så att de kom åt att skotta. Ett låååångt härligt bad i bubbelpoolen blev det. Verkligen lyckat att gå dit på en bytesdag. Vi var ensamma i hela badanläggningen ett bra tag. Sen på fyra till såsmåning om. Ingen trängsel och inget skrik.
Sen var vi rätt så mosiga och trötta. Anna Hellman hade kikat in och fikat hos mig på förmiddagen. Då sade hon att hon skulle bjuda mig och Mariana på Chili på kvällen. Mariana skulle hjälpa henne att färga håret. Så efter badet så handlade jag och Mariana lite fika och gick hem till mig och drack te och väntade på att Anna skulle komma hem.
Vi åt en underbar chili och medans Mariana färgade Annas hår så fixade jag kaffe och bulle. Det tog vi framför TV:n och sen var liten Jessie himla trött och gick in till sig och lade sig.
Snipp snapp snut. Så var sagan slut.
Ha en fin dag. Det har vi. Nu har det äntligen slutat snöat och solen skiner så det är underbart vackert i backen. Idag skulle man ha varit ledig och åkt skidor..... jaja....typiskt asså.
Tjingeling!
